söndag 11 februari 2018

Brusreducering

För ett tag sen köpte jag ett par brusreducerande hörlurar. Detta visade sig vara ett bra verktyg att få mer lugn och ro från pratande kollegor, tågljud, etc. Kanske borde man göra samma sak när det gäller investeringar?

Jag försöker mig på en strategisk reträtt från bruset när det gäller aktier och investeringar. Jag har slutat med Twitter. Det finns förstås en hel del intressant på Twitter och man får bra tips om intressanta saker. Men på det stora hela så tror jag att det, för mig, är kontraproduktivt. Som jag skrivit om tidigare så finns det en alternativkostnad för alla aktiviteter. En sak är att man bombarderas med samma eller likartade budskap rätt ofta. Till exempel den senaste och hetaste aktien eller investeringstrenden.

Signaler av värde?
I ett större perpektiv så är det värt att fundera på hur man tar till sig och analyserar information.
Jag åker inte så ofta med publika färdmedel (buss, tunnelbana etc.). Men när jag väl gör det så slås jag alltid av andelen resenärer som har näsan i mobilen. Min observation är att denna andel ökar. Det kanske är en litet skakig parallell, men jag tror att många investerare har ganska mycket skärmtid som inte är särskilt produktiv. Speciellt gäller detta indexfonder förstås, här borde man ransonera med informationsintaget! Givetvis måste inte all sin tid vara just produktiv, men det kan vara klokt att ta sig en funderare på vilken information som man tar in och hur man spenderar sin tid.

Praktiska tips för indexinvesterare

  • Separera nyfikenhet/informationstörst och investeringar: nöjesläsning är okej ibland, men låt det stanna vid just det och blanda det inte med de riktiga investeringarna.
  • Läs något som man förväntar sig att kunna tillämpa på investeringar: läs t.ex. kritik mot indexfonder, läsning mer mot beteendevetenskap, t.ex. Daniel Kahneman och Nicholas Nassim Taleb, eller bloggar som ger något bestående värde.
  •  Morgan Housels föreläsning som ger en hel del matnyttigt när det bla.a. gäller informationsintag.

Hur tänker ni läsare när det gäller information och till exempel finansmedia och Twitter?

fredag 29 december 2017

2017 i backspegeln

Bloggen har legat lite på is den senaste tiden. Dels på grund av tidbrist men också lite motivationsbrist. Men en indexblogg kräver inte direkt en hög inläggsfrekvens tycker jag. Fast frågan är om det är några läsare kvar vid det här laget?
Hursomhelst så kommer här en liten sammanfattning av året som gått, i form av årets...

Fallande kniv
Hennes & Maurtiz. Kommentarer överflödiga. Det finns nog en del investerare som har fått plåstra om fingrarna efter att ha hanterat denna aktie. Blir detta 2018 års värdecase månntro? Den som lever får se. Jag kan lugnt konstatera att HM har gått från ca 1.5 % till 1 % av min portfölj, så HM utgör inte någon speciell risk (eller möjlighet) för mig.

Robot
Man skulle kunna tro att det finns många att välja på här, men vinnaren är Ingen. Det har dykt upp en del placeringsrådgivningsrobotar, men som teknikintresserad så ser jag ingen avancerad robotik i detta. Det är några frågor och sen blir man rekommenderad en fondportfölj, som påminner och en fond-i-fond. Det finns möjligen en poäng med detta, och avgifterna är inte totalt hutlösa. Men själva tekniken bakom är en som jag uppfattar det en hyfsad enkel mjukvara, och ingen robotik som kräver omfattande teknik/programmeringsutveckling.

Kapten Haddock
Fondförvaltaren Mattias Eriksson blir väldigt förgymmad när indexfonder kommer på tal i en poddintervju och häver ur sig både det ena och det andra (tyvärr censureras de bästa bitarna). 
Och hur går hans fond? Just det, som index ungefär.

Inlägg
Riskminimerarens inlägg "Om frihet, sparande, livsfilosofi och arbete"

Samhällsförbättrare
Småsparaguiden vinner för sina handfasta råd och grävande bland fondbedrägerierna i Allra och Solidar.  

Index
Som vanligt så är det en riktig tombola när årets bästa aktieindex koras. I år så föll lotten på Vietnam som steg med 33 %.

Tidiga pensionär
Detta är ingen nytt fenomen, och om man tittar på aktie- och sparbloggar kan man få intrycket att det är vanligt att pensionera sig tidigt. Men jag tror att på det stora hela är mycket exotiskt. Hursomhelst, grattis till Miljonär innan 30 som med ett envetet gnetande och en konsekvent strategi pensionerat sig. 

Malkiel
Kategorin till trots så tar Burton Malkiel inte hem priset här. Han verkar ha gått lite vilse med sitt "Passive Plus" och "Advanced Indexing". Istället är det bloggen Sensim Steps som vinner efter en rad givande inlägg. 

Paolo Maldini
Med ett trevligt bemötande, konsekvent agerande år ut och år in, och ett visst öga för defensiven, så tar Lundaluppen hem priset.

Saknade blogg
Värdebyrån har gått vidare mot nya äventyr, tillsammans med Peter Gyllenhammar verkar det som.

Avkastning
Så här gick det för mina fonder:
Avanza Zero: +7.7 %
Länsförsäkringar Global Indexnära: +10.5 %
Som helhet landade portföljen på +10.2 %. 
Jag vet inte vad man kan säga mer om detta, men om snittavkastningen ligger på denna nivå över en längre tid så skulle jag vara mycket nöjd.   

Gott nytt år!



måndag 18 september 2017

Finansmarknadernas Nostradamus

Jag själv säger att jag är en realist, men min fru föredrar att kalla mig för pessimist. Det kanske finns ett korn av sanning i hennes bedömning, för kan jag dras lite åt domedagsscenarier ibland, till exempel för aktiemarknaden. Och ibland påverkas jag en aning. Jag fick till exempel lite extra pengar över i somras och satte då in dessa i bufferten istället för att köpa indexfonder.

Om man kan förutsäga hur finansmarknaderna kommer att röra sig så kan man givetvis tjäna stora pengar. Jag tänker delvis på teknisk analys, men också främst på andra typer av förutsägelser: " Börsen har bara varit såhär högt värderad 1929 och 2000: sälj allt!", "Sälj nu och gå in efter bostadsbubblan/Kinakraschen/globala skuldbubblan". Jag förstår att det kan vara lockande att se historiska mönster och försöka förutsäga framtiden med hjälp av dessa mönster. Eller att försöka förutspå nästa stora krasch. Men hur stor chans har man att göra detta i praktiken? Nedan kommer några exempel på personer som generellt sätt är riktigt negativt inställda till aktier: 
  • Solnamannen, vars blogg tyvärr verkar ha somnat in, har sålt i princip alla sina aktier och ser en bostadskrasch i vardande.
  • Karl-Mikael Syding (f.d. hedgefondförvaltare) tror på en krasch 2017-2018
  • I ett avsnitt av podcasten 25 minuter intervjuas f.d. hedgefondförvaltarare Martin Sandquist. Det var intressant lyssning, även om det var mycket som jag inte höll med om, och han pratade en del om att han trodde på en stor krasch och därför hade investerat en del i guld. Han baserade det bla.a. på ett generationsmöster som upprepar sig med en rejäl krasch vart fjärde generation.
  • Johan Isaksson beskriver i Börspodden ett dystert scenario med negativ avkastning för aktier de närmaste 7 åren, om värderingsmultiplarna på marknaden återgår till ett historiskt snitt. 
Jag tror att det finns en del sanning i de ovanstående exemplen; det finns saker som skulle kunna leda till rejäla sättningar på aktiemarknaden. Vad som är svårt (omöjligt?) att att försöka behäfta olika scenarier med någon sorts sannolikhet. 

Vem får rätt?
Prem Watsa, legendarisk investerare med sitt Fairfax Financials, hedgade hela sin aktieportfölj ca. 2011-2016 eftersom han var generellt skeptisk till aktier. Dessutom satsade han en hel del på att vi skulle få deflation. Efter valet 2017 så bytte han däremot fot och återfick sitt förtroende för aktier och inflation. Orsaken: Trumps utlovade satsningar, te.x lägre skatter och infrastruktur. Watsa må ha klarat finanskrisen 2008 superbt genom att identifiera bostadsbubblan och köpa credit default swaps, men att svänga om sin syn på aktier på grund av Trumps förväntade politik låter högst spekulativt.
Min poäng är att personer som lyckats tajma marknaden helt rätt sedan kan hamna rätt så snett i ett senare skede. Titta t.ex. på hedgefonden Lynx (Sandqvist) som lyckades extremt väl i krascherna 2000 och 2008. Jag tror att de som jobbar där är begåvade och jobbar hårt (70 pers, många med doktorstitel). Men ändå kan man inte låta bli att tvivla att de kan återskapa magin från 2000-2002 och 2008, se till exempel på avkastningen de senaste åren. 

Har du råd att ha fel? 
Jag tror att man bör ställa sig denna fråga. För visst kan extrema händelser inträffa. Jag personligen försöker minimera de potentiella skadorna för att ha fel (förlora pengar permanent i en börskrasch) genom att vara skuldfri och ha drygt 2/3 nettoårslön i buffert. 
Om till exempel Solnamannens förutsägelser slår in så kommer speciellt den svenska börsen, och i synnerhet bankerna, att slaktas. Skulle jag klara detta? Jag tror att min ekonomi definitivt klarar det, sen gäller det att psyket också gör det. Men än är det inte tid att aktivera checklistan.

lördag 1 juli 2017

Smart beta - en klok affär?

En stark trend de senaste åren är fonder som kallas Smart beta. Detta är fonder som utnyttjar en investeringsstrategi som historiskt har preseterat bra, t.ex. värde eller småbolag. Detta finns även på den svenska marknaden med t.ex. Spiltan investmentbolagfond, eller fonder som inriktar sig på utdelningar. Aktieinvest har en sparprodukt som inriktar sig på bolag med jämställda ledningar.

Smart betas populäritet har bland annat lett till att det idag finns fler index än aktier! Fonderna skapar alltså egna index som fonderna kan jämföra sig med när man hittar på en ny smart beta strategi. 

Burton Malkiel har tidigare kritiserat smart beta, läs här. Nyligen har Malkiel dock, genom Wealthfront, börjat propagera för Smart beta. Wealthfront har lanserat något som dem tycker är en ännu smartare beta ("Advanced Indexing"), med låga avgifter. En lite överraskande vändning tycker jag, jag tycker hans argument i den första kommentaren är solida. Men visst, Wealthfront vill ju tjäna pengar och vill väl hoppa på trenden med Smart beta, men jag tycker att det nästan låter lite som mitt aprilskämt.

Självklart är indexet viktat efter börsvärde ingen naturlag utan det har helt enkelt kommit att bli referenspunkten för de flesta aktieinvesterare. Kanske på grund av att tonvikten blir stora och oftast väldigt likvida bolag, vilket gör det lätt att replikera och följa. Smart beta går i allmänhet ett steg längre i sin gallring och väljer ut t.ex. lågt värderade bolag på large cap, vilket i sig gör det till en mer aktiv strategi med fler parametrar. 

När smart beta blir mer och mer populärt så borde den möjliga fördelen mot marknaden att avta, eftersom de flesta investerar utifrån de historiskt välkända faktorerna som gett överavkastning. Alla springer på samma boll och riskerar att sätta krokben för varandra. Kanske är det andra faktorer som man i framtiden kommer att identifiera som de som hade skapat en bra avkastning? Alla som har anpassat data med en funktion vet att om man har tillräckligt många parametrar i funktionen så kan man alltid göra en bra anpassning. Men detta gäller bara för den specifika dataserien. Om man går utanför denna kan funktionen ta vägen lite varstans. 


För att summera så är jag inte intresserad av att investera utifrån Smart beta men jag följer med visst intresse hur det utvecklar sig.

söndag 4 juni 2017

Kan indexfonder påverka ägarstyrning av bolag negativt?

Jag läser ofta att en kompetent och ärlig ägare i kött och blod är en viktig faktor när man ska välja ut bolag att investera i. Finns det en risk att indexfonder, som inte engagerar sig aktivt i styrning av bolagen som man investerar i, bidrar till t.ex. mer tjänstemannastyre och allmän vanvård av börsbolag eftersom man antar en passiv hållning?

Indexfonder kommer på inget sätt skuffa ut grundare, entreprenörer,  och arvtagare ur ledning och styrning. Men när mer kapital flödar till indexfonder så kommer följdaktligen de aktiva fondernas andel av denna ägarstyrning troligtvis att minska. Aktivt förvaltade fonder, om de har ett stort kapital, engagerar sig allt som oftast i t.ex. valberedning hos sina portföljbolag. Detta är en baksida med indexfonder. Frågan är i vilken omfattning detta kommer att ske och om det kommer att leda signifikant sämre bolagsstyrning?

Vanguard och Blackrock är de två globala jättarna inom indexförvaltning (de har även en del aktiv förvaltning). Dessa två förvaltar sådana summor att de kan hamna rätt så högt upp i ägarlistorna. Det verkar som om de till viss del inser att de har ett visst ansvar över bolagen, i och med att de har skickat ut brev till ledningen för sina portföljbolag (Vanguard och Blackrock). Sen kan man tycka att ett brev kanske inte är så mycket att komma med, frågan är hur man följer upp sina råd och riktlinjer. Själva tanken med att hålla nere kostnader står ju i kontrast till ett aktivt engagemang. Det verkar som om de inte är särskilt aktiva i ägarfrågor, se till exempel den här artikeln.

För svenska bolag på large cap så kommer indexfondernas ägarandel att öka, och det finns några bolag där (index)fonder finns högt på ägarlistan. Ett exempel är Castellum där BlackRock är största ägare med 5% av kapitalet. Det kan hända att det finns en viss risk att bolagets tjänstemän inte sköter om bolaget på ett bra sätt när det inte finns en tydlig huvudägare och berikar sig själva istället. Men vem kan klaga på Castellum av idag? När jag sneglar så verkar dem göra det mesta rätt. 

Jag tror att de riktigt stora riskerna för  negativa effekter på bolagsstyrning kan var när indexfonder äger en stor del i mindre (illikvida) bolag. Till exempel så fick det stora inflödet i ETFer som investerar i guldgruvor effekten att ETFen ägde nästan 20% i en rad bolag och alltså närmade sig budpliktsnivåer. Detta gjorde att man var tvungen att styra om sina investeringar till andra bolag.

Det är möjligt att de svenska indexfonderna någon gång ganska långt in framtiden kommer att svälla så att de når en punkt där de måste adressera ägarstyrning på något sätt, likt Vanguard och Blackrock. Det blir intressant att följa. Jag gissar att de svenska indexfonderna inte har några planer för ett sådant scenario. Detta med ägarstyrning kan helt klart bli en av indexfondernas nackdel.


torsdag 18 maj 2017

Pengarna eller livet?

Jag följer de mer sparinriktade bloggarna lite från sidan, men tycker att det är ett intressant fenomen. Ett exempel på en svensk bloggare är Miljonär innan 30, sen finns det amerikanska bloggare som Mr Money Mustache och Early Retirement Extreme. De sistnämnda brukade jag läsa förut, och tyckte att dem var läsvärda och tänkvärda. Själva grundfilosofin med ett relativt enkelt liv kan jag tycka är sund. Men nu har jag glidit ifrån dem och läser bara väldigt sporadiskt.
Själv är jag hyfsat sparsam, men inte på nivå som t.ex bloggarna som jag nämner tidigare. Jag sparar ca. 20-25% av nettolönen för en trygghet för pension, eventuell sjukdom, arbetslöshet. Jag har inget egentligt konsumtionsmål. Prylar och dyra kapitalvaror lockar inte, men om det är något som jag är beredd att betala för är det någon form av upplevelser (t.ex. resor, konserter, god mat). Ibland kommer jag till och med på mig att vara lite dumsnål när det gäller inköp till mig själv, jag tror att det är lite att universitetstiden som fortfarande ligger kvar. Faktum är att jag aldrig nånsin i mitt liv varit pank, eller ens i närheten. Som student klarade jag mig okej genom att jobba extra och att leva hyfsat billigt i övrigt. Jag är idag lyckligt lottad som har ett jobb (forskning) som jag trivs bra med och där jag kan bli stimulerad och utvecklas. Därför har jag har inga planer alls på att sluta jobba, även om jag hade råd med det.

Det verkar som om människor har väldigt olika inställning till att skjuta upp belöningar. Det är ju detta som är kärnan i att spara; man skjuter upp att använda pengarna vilket medför att man (oftast) har mer av dessa i framtiden.
Warren Buffett nämner i HBO-dokumentären om honom själv att han insåg att om han skulle bli rik så gällde det att låta tiden ha sin gång och vänta med att spendera pengarna. Hans fru däremot höll inte med och menade att de borde ha använt pengarna tidigare, till välgörenhet. Men Buffett ville vänta längre för att på så sätt få mer pengar i slutändan. Detta resulterade i att han sen kunde göra den största privata donationen till välgörenhet någonsin.

Frågan är dock hur länge bör man skjuta upp saker och ting för att kunna använda pengarna till något, till exempel någon form av upplevelse (resa) eller förändring i sitt liv (sluta jobba, jobba mindre)? Man kan kanske likna det vid ett diskonterat kassaflöde? Alltså att planerade upplevelser långt fram i tiden blir lite mindre värda jämfört med om de sker nu, eftersom det finns en viss osäkerhet att man faktiskt kommer att kunna göra det man planerar att göra i en avlägsen framtid. Saker och ting kan sätta käppar i hjulet för planer som ligger långt fram i tiden (t.ex. sjukdom). Dessutom kan en upplevelse idag göra att du utvecklas och du får något att bära med dig i livet framöver. Men samtidigt så kan man få mer pengar om man väntar, som kanske leder till ett mer givande/tryggt/upplevelserikt liv? Jag antar att man själv, utifrån sin egen inställning till sparande, får hitta sin balans i det här sammanhanget.

Jag kan inte komma på något bättre ord än att jag försöker spara "lagom". Jag lägger pengar på det som jag tycker är meningsfullt här och nu, men ser samtidigt till att spara en del inför framtiden. Sparandet är en sorts optimism; jag antar och hoppas att jag kommer leva ett långt liv och därför behöver jag en del pengar längre fram i tiden också.                            

lördag 6 maj 2017

Alternativkostnad i tid för aktiesparande

I ett tidigare inlägg jämförde jag några indexfonder med Avanzaspararnas avkastning och kom då in på alternativkostnaden för investeringar; om man underpresterar indexfonder så blir det följdaktligen en alternativkostnad för sina investeringar. Samma sak gäller egentligen också den tid som man lägger ned på investeringarna. Om man underpresterar index, så kostar det både tid och pengar i form om respektive alternativkostnad. Självklart så kan man inte på ett precist sätt säga vad alternativkostnaden är för en aktivitet, speciellt när det gäller tid. Och det blir ju en smula tråkigt om allt ska vara rationellt och kvantifierbart. Men jag ser ett värde i att ha det i bakhuvudet när man försöker prioritera och utvärdera sig själv.

Givetvis så lär man sig nya saker när man investerar i aktier, men det primära målet är väl att tjäna pengar? För mig personligen så har jag rätt begränsad nytta i min yrkesroll av det som jag lärt mig om eknomi, investeringar och företagande efter att jag börjat intresserar mig för aktier. Men visst har det varit kul och givande att lära sig nya saker. Men om man lägger ned t.ex. 20-30 timmar i månaden på investeringar (läsa rapporter, följa finansmedia, göra bolagsanalyser, etc.), och man samtidigt prestera som index eller sämre, är det då värt det? Kunde man gjort något mer produktivt eller givande istället? Lärt sig nya saker som kan hjälpa i karriären, jobbat mer, varit med familj och vänner mer, eller samlat tomburkar?

Jag tror att det finns en poäng att hålla sig lite uppdaterad om vad som sker inom aktievärlden och då och då även lära sig lite nya saker, få nya infallsvinklar och bli utmanad när det gäller sina åsikter. Men för min del gäller det att väga det mot andra saker i livet. Speciellt efter att jag blev förälder så har jag konfronterats med faktumet att tiden man har är begränsad och man behöver sålla och prioritera. Det är ett skälen till att jag håller mig till indexfonder, tillsammans med det faktum att jag inte tror att jag kommer att överavkasta mot index på lång sikt.